Var är bostäderna, Ebba Busch?

Tankar från vårt kommunalråd Béatrice Öman direkt till regeringens energi- och näringsminister Ebba Busch.

Sedan min första dag på uppdraget har bostäder varit en av de absolut högst prioriterade frågorna på min agenda. Möten på SKR, med de svenska industrikommunerna, med Länsstyrelsen, med Accelerationskontoret. Alla är överens om att bostäderna är det som får tillväxten att stå och falla, men all förståelse till trots har det inte skett någonting kännbart. Viljan att bygga och planberedskapen finns i vår kommun. Men, förenklat uttryckt: kostnaden att bygga är hög, risken högre och därför viljan att finansiera låg.

Man kan fråga sig varför en traditionellt nationell fråga nu till och med har blivit en fråga för EU. Svaret är att det är ett socialt nödläge, som EU:s danska energi- och bostadskommissionär D. Jørgensen skrev i februari 2026. Ungdomar är utestängda från bostadsmarknaden, arbetstagare kan inte bo där de jobbar, de som verkligen behöver stöd får inte längre någon bostad alls. Det stavas hemlöshet och ockerpris.

I december 2025 presenterade EU-kommissionen ett europeiskt initiativ för bostäder till överkomliga priser, som kallas för en av vår tids största utmaningar. Bostadspriserna har ökat med över 60% och hyrorna med mer än 20% under de senaste tio åren. Att Jørgensen gör det till en ödesfråga för hela unionen är därför inte överraskande. Ett hem ska vara en rätt, inte ett privilegium – så heter planen. Ett bostadstoppmöte är därför planerat under året.

Situationen i Sverige är ett perfekt exempel för vad som har gått fel här och annanstans: lågt bostadsbyggande, brist på hyresrätter, skenande boendekostnader. Kanske är utmaningen inte exakt densamma i de olika länderna, men hos oss har bristen skapat mer än en flaskhals. Det är en propp. Hur ska folk flytta hit när det inte finns några lediga bostäder? Varken den nya industrin eller Försvarsmakten har tid att vänta på att det byggs, för att inte tala om alla våra arbetsgivare, privata eller offentliga, som inte lyckas attrahera personal.

Tusentals människor med behov av vanliga bostäder som kan finansieras med vanliga inkomster, det är vårt problem. Inte bristen på vilja att flytta hit, där jobben finns. I samband med detta bör man också komma ihåg att det inte är gratis att flytta. Det finns kanske en familj kvar som så småningom kan tänka sig följa med, men det kräver en övergångsperiod. Inom den Europeiska unionen finns det dessutom en gemensam arbetsmarknad som har blivit det normala även för Sverige, de senaste 30 åren. Allt detta kräver tillgång till betalbara hyresrätter. ”Incitament” må låta som en morot, det lilla extra som gör att man vill flytta, men det handlar för väldigt många om skillnaden mellan att kunna göra det eller inte. Ett flyttbidrag kan ofta bli en absolut nödvändighet, oavsett hur motiverad du än är att packa ihop allt du äger och hamna 100 mil hemifrån. Vi behöver inflyttning av arbetskraft, därför är det vi som behöver bostäder. Men det är Sverige AB som behöver tillväxt, klimatomställning och försvar.

På senaste Tillväxtdagen i Luleå i april formulerade någon från byggbranschen det på ett väldigt pedagogiskt sätt: när det byggs, sker det tillväxt. Gör att det blir så – det var medskicket till dagens gäst Ebba Busch. Om löftet om förslag på statliga åtgärder infrias innan majmånaden är slut, vilket vi har velat sedan 2023, så finns det en överhängande risk att lösningen kommer att dröja till åtminstone 2028, oavsett hur fort en lagstiftning skulle antas.

För hus måste byggas. Det kräver byggare. Som inte hittar bostad där de bygger. Ni förstår.